När lillkillen kom in genom dörren
Idag, jag fick världens underbaraste kram. Jag har varit borta från honom i vaddå, 4 dagar och ändå kändes det som han vuxit så mycket. Åhh vad jag kände mig lycklig (ja ni läste rätt! LYCKLIG) Sen kunde jag inte låta honom vara haha. Jag busade med honom och han var så duktig och hjlpte mig laga mat, dock så rörde han bara i gräddfilen och hade i peppar men han var så stolt när man sa att den var så god och han berättade med dom sötaste ögonen hur han rörst och rört...Mannen i mitt liv, det är min lillebror det. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och bara tanken av att han skulle försvinna eller att något någon gång skulle hända honom...Jag kommer nog aldrig släppa taget om honom, inte ens när han är 35 år gammal med egen familj haha. Jag kommer alltid, alltid vara hans överbeskydande storasyster. Jag älskar honom. Tänk när jag hade min deprission i 7:an och inte ville finnas mer. När mina föräldrar bad mig att tänka på Anton, hur ledsen han skulle bli. Och jag är så glad att jag inte lät det ske. Anton, (även om du inte kan läsa) tack för att du finns! Min favvokille^^<3<3
