astoryaboutmylife

Egentligen ska jag inte behöva ursäkta mig för att jag inte bloggat och jag tror ingen av er som läser tänker på det heller men jag är sån. Ber alltid om ursäkt för att allt ska bli bra, oavsett om jag har med saken att göra eller inte. Det handlar inte om alltid men en del människor är ju bara så, att de inte ger sig förrän alla andra kommer krypande och säger förlåt.
Har varit sjuk nu ett par dagar vilket har varit väldigt jobbigt. Magont som gör att man gråter kvällarna igenom och inatt hade jag feber. Men men jag lever. Sov inte många timmar i natt men vaknade ändå relativt pigg vid nio. Kände mig inte så pass kry att jag skulle orka med en hel skoldag så det blev ännu en hemma dag.

Ush har varit hemma i närmare 2 veckor nu, men det kan inte hjälpas. Förra veckan gick jag endast på tidsdagen sedan har jag varit hemma, dock är jag ledig imorgon, eller ja alla är det så det är ju skönt. Och jag vet att två veckor är mycket men jag har varit totalt slutkörd nu på slutet. Små tjafs och två dödsfall inom familjen på 1 vecka, lite jobbiga besked och sedan blev jag sjuk. Dock har jag underbara lärare som mer än väl förstår och inte pressar en. Jag vet att det är skolplikt, det handlar inte om det, herregud nej, jag älskar skolan men jag har helt enkelt pressat mig för hårt den sista tiden.

Det posetiva med mig är dock att jag älskar att plugga, oavsett så fastän jag är hemma eller liknande ser jag alltid till att ha skolböcckerna med mig hem så jag kan sitta ett par timmar då och då, fast även det har varit jobbigt den senaste tiden och en sammanfattning jag haft så dåligt samvete över den gågna veckan (som jajg inte skrivit) satte jag igång med direkt i morse och visst, det tog inte mer än en halvtimme. Efterssom det var jobbigt att sitta upp så tog jag lap toppen till mammas och pappas säng, drog upp rullgardinerna, slog på musik och skrev, och mamam tyckte (faktiskt) både två (en om Nord- och en om Sydamerika) att båda var otroligt innehållsrika på sådan liten text, och hon är ju trots allt perfektionist och lärare så jag litar på henne^^

Det är lite roligt. Mamma har alltid varit den här som erbjuder sig att hjälpa osv, medans vissa har föräldrar som inte ens bryr sig och skulle böna och be för lite hjälp men jag har alltid sagt "Nej, det här klarar jag själv" Eller ja, oftast. Visst tar jag hjälp ibland men har alltid känt att jag måste göra det själv för det är bara då jag lär mig så det lär nog bli bättre nu. Dom första nationella är ju redan nästa vecka, då i svenska A och C.  Spännande!

Ett långt värdelöst inlägg men var bara tvungen att skriva av mig, kände mig på något sätt lycklig idag. Lycklig, för första gången på läge!