Gäsp...
Hade tänkt slänga in ett inlägg till men känner att sängen med en bok och Anton lockar mer, och ja i just detta fall...MussePigg, självklart xD
Måste ju upp imorogon och se på TheBachelor Paris trots att jag hatar sånna serier men man vill ju veta hur det går hahaha..
Ha det gött!
// Josefine
När man inte vet vad sanningen är...
Och jag ville blogga mer...
Fick ett mindre trevligt besked idag, jag säger så här, morfar, cancer..Ja ni...nu väntar en tid av ovisshet och om hoppet att allt går bra. Som jag fattade hade den inte spridit sig så han ska snart få opereras...ush, min lilla morfar=/ <3
Vi har lite överseende va?^^
Nej nu får jag skärpa mig.
Men imorgon, imorgon är en ny dag. Ska bättra mig, jag lovar^^ Det lovar jag mig själv =)
Imorgon ska resterande delar av familjen till kära tomteland som det inte blev att åka till idag, men jag stannar hemma iställer, har haft så mycket ont i magen nu dom sista dagarna, typ på vänster sida, som håll som aldrig ger sig...=/
Nej nu ska jag krypa ner i sängen och vänta på Sms från en viss person och somna till p3:s nya programm som kommer hålla på 6 dagar tror jag det var;)
GodNatt Sverige=)
Inget tomteland men det blev bio isätllet
Ja gott folk, kevin är en värdig vinnare, men Alive var lika duktig hon :)
Det blev inget tomteland idag då pappa är sjuk men istället blev det bio med Mathilda och Anton, MAdagaskar2...ibland är det bra att ha en lillebror^^
Just ja...be aldrig mig bygga pepparkakshus xD
Det finns trogna läsare <3
Ja vad har det blivit utav detta?
Rainbow star..en pepplåt så in i hel****
(Tu est parfait exactement comme tu es)
(Isi calosh u pousise)
(You're perfect, just the way you are)
(Tu eres perfecto exactamente como tu eres)
(Du är perfekt, precis som du är)
Have no doubt about you're perfect
Just the way you are
You play the lead in your own life
And you're the great super star
Just let them talk
It's all their choice
Don't be afraid
Let's hear your voice
Rainbow star
'Cause you are, 'cause you are what you are
A shining rainbow star
Be exactly the way that you are
Rainbow star
Don't let them take your life
Don't let them win this fight
Don't let them change your ways
And take the smile of your face
'Cause you are, 'cause you are what you are
A shining rainbow star
Don't apologize because you're perfect
Just the way you are
Be your own true side I promise
Be proud of your scars
You wanna embrace
Your rainbow grace
You'll always be
Rainbow star
'Cause you are, 'cause you are what you are
A shining rainbow star
Be exactly the way that you are
Rainbow star
Don't let them take your life
Don't let them win this fight
Don't let them change your ways
And take the smile of your face
'Cause you are, 'cause you are what you are
A shining rainbow star
Rainbow star
'Cause you are, 'cause you are what you are
A shining rainbow star
Rainbow star
Jag kan inte hela tiden låta som andra vinna. Jag måste förstå själv att jag är tillräckligt stark
för att stå emot, men det är som vanligt och jag tvivlar på mig själv, är det någon som har lite
självförtroende över så köper jag det gärna. Jag måste kanske inse att jag inte kan sätta alla
andra i första hand hela tiden, visst jag vill hjälpa men ibland, ja då går man runt och man vill
och man vill och man försöker men man mår bara värre efter det man gjort för att försöker, även
om det hjälper...Jag kanske är en dålig vän, vad vet jag...jag kanske är en dålig person...kanske
är det bara inte mening för mig att vara här...?
Panikpanik...panik!!!!!.
När kroppen säger ifrån.
I somras var allt någorlunda okej, jag var inte sjuk och jag sov på nätterna, jag mådde relativt bra både psykiskt och fysiskt.
Men sen skolan började och jag åter igen började må dåligt började även kroppen säga ifrån, men det fattade inte jag förrän idag när de tog upp det på ett av de nya favoritprogrammet Doctors (som förövrigt sänds klockan 16,55 på tv4 för er som är intresserade). Att jag bör jade må dåligt när skolan började har inget med att göra att jag inte trivs i skolan eller att jag blir mobbad eller så för det blir jag inte, och jag älskar skolan men det är just pressen jag sätter på mig själv.
Om vi får ett arbete, vi har ett par veckor på oss att göra klart det så tar jag alltså hem det från dag ett för jag tror jag inet kommer hinna klart annars. Och detta brukar då resultera i att man e klar ett par veckor före alla andra men då sitter jag, med min egen uppstats och letar fel(!)... Det handlar inte för mig om att få högsta betyg, nej men det handlar om att jag måste känna att jag verkligen arbetat.
Så i slöjden när man ska skriva sin slöjdrapport så är det en punkt där man ska skreiva vad man vill lära sig mer om och mm men den kan inte jag längre fylla i, för jag vet att klara inte jag den uppgiften, kommer jag själv må så dåligt så dåligt...
Idag pratade jag med två gammla underbara klasskompisar, vi gick i samma klass från lekis till vi slutade i 6:amn och dom här två är verkligen underbara, verkligen! Två tjejer jag alltid vetat att jag kan lite till 100%! Jag vet att en brukar kika in och den tjejen vet vem hon är, eller bör veta!<3
//Josefine
Le och hoppas på det bästa
Häromdagen frågade en vän till mig "mår du bra nu?". Om jag mår bra? Nej långt ifrån bra. Jag vet inte om jag ens kan säga att det är bättre..förmig känns det som sämre. Jag är tom. Tom på känslor, tom på tårar, tom på ord tom på ja...allt! Jag orkar inte ens längre bry mig om hur jag mår, det viktigaste är väl att jag klär på mig på mornarna, sminkar mig lite grann så jag ser ut att ha fått dom där åtta timmarnas sömn som egentligen bara är två...För mig är det som mitt "fejk" leende hänger vid handukarna och väntar på att jag ska ta på mig det på mornarna...
Jag mår inte längre officelt dåligt, jag mår ju bra eller hur? Jag är ju vanliga Josefine igen, Josefine som alltid finns där med dom "rätta" svaren, finns där när det är svårt, finns där helt enkelt, Josefine som duger när man står ensam kvar. Jag kan vara den Josefine. Det är något man lär sig.
När jag förra helgen var på en mijl konferans för ungdomar kände jag mig för förrsta gången sedd, sedd på länge. Sedd som jag verkligen var behövd. När dom sa att i år var rekordet för antalet deltagande, 368 stycken. HAde inte jag varit där hade det varit 367, jag räknades. När vi var på Workshopen och dom kunde titta mig i ögonen, fråga vad jag tyckte och sedan säga "Bra tänkt!" eller något liknande kände jag mig stolt. Inte för att jag hade fått beröm eller något sådant. Utan mest för att dom tittade mig i ögonen, lyssnade på vad jag hade att säga och dom bekräftade vad jag nyss sagt.
Jag önskar jag hade någon som fanns där för mig. (Jag har vänner bara så ni vet och dom betyder allt!) Men ni vet nån som man bara kan komma till, titta i ögonen och säga sanningen till. Någon som man visste lyssnade. Någon som man kunde lite till till 110%(fast i dag gjorde våran kära mattelärare klart för oss att man kan bara göra något till 100% efterssom det är allt eller ja något sånt där...)
Var med min mamma idag och handlade lite. Köpte ett par skor och fick lite andra smågrejjor, för förstra gången på länge kände jag migg sedd av henne. Av min egen mamma. Jag gör mycket här hemma för att hjälpa till, mycket för att försöka finnas där för alla, för mamma, för mathilda, för anton och för pappa men det är ingen som finns där för mig. Men hon frågade mig idag, Josefine, hur mår du? Och det ända jag kunde svara var "Jag vet inte hur länge jag kommer kunna orka hålla den här fasaden uppe mamma..." För mig är det så det känns. Det har varit lov, det har varit prao så på tre veckor har jag inte varit i skolan, någon förändring måste väl ha skett? Jo en, och de tär bara mot det värre.... Medans jag försöker få mina saker fixade verkar allt bara gå emot mig. Frågan är hur länge orakr jag? Så gott som varje natt kvävs jag, inte bokstavligt talat utan varje natt drömmer jag att jag kvävs...och jag dör..allt blir svart. Detta är precis innan jag vaknar och varje morgon jag vaknar känner jag samma sorg att det är klockan som verkligen ringer, jag finns kvar...JAg kvävdes inte på riktigt...det var bara en mardröm...en mardröm jag önskar vore sann....
Älskar er! <33
//Josefine
Mitt Projekt, dag 1!
När jag ritade upp mitt fina projekt på handlingsplanen på min (underbara) Workshop lät det jättebra, då skulle jag ju självklart våga gå till rektorn, berätta vad han nu skulle göra för våran fina skola. Men nu när väl dagen är inne...Ja ni var skjutsingen ska jag ta mig till? Ähh det här går bra, eller gör det verkligen det? Jag vill ju Lyckas...
Mitt projekt:
Mitt projekt går ut på att under tre veckors tid hålla på med ekologisk utveckling i skolan. Målet med hela projektet är att efter tre veckor ha tre ekologiska produkter såsom kaffe, mjölk och frukt tex.
Wish me good luck!
//Josefine
Denna underbara sjukling och Lina döda mig inte...snälla?^^
Jag har ett par få, för mig riktiga vänner. Dom som betyder allt och lite till. Jga ätnker inte nämna några namn för dom vet vilka dom är<33
Men så läste jag Linas blogg, den lilla sjuklingen^^ Var ju bara tvungen att skriva ett par rader om denna underbara människa!
Lina, allt och lite till. Denna person är för mig värd sin vikt och mycket mer i....ja guld? Lina är underbar, hon är ...jag vet inte ens hur jag beskriva det! Hon är FÖR snäll. Hon finns alltid där, en tjej jag kan lite på i alla lägen. Jag önsskar jag vore lika bra att behandla henne som hon behandlar mig. För hon är underbar. Ush jag nästan (kalla mig blödig) börjar gråta när jag skirver det men det är så mycket jag vill skriva men så lite som kommer fram..tyckte så synd om den lilla sjuklingen som inte trodde folk läser hennes blogg för Lina, det ska vi se till att dom gör, fattar de inte vad de går miste om? =O Jag hoppas du läser detta Lina och förstår att du är GULD värd, du är allt och lite till. Du betyder grymt mycket!
<3<3
(Och sist jag skrev om en vän i bloggen fick jag en sådan fin komentar*not* som denna person ansåg att jag bara ville ställa mig in hos personen, men NEJ så är det inte. Det löjligaste jag hört! Jag har mått väldigt dåligt och inte behandlat mina vänner så bra som jag borde, och bara för jag inte skulle "våga" säga det öga mot öga så skriver jag det istället!)
Och nu Lina, var jag tvungen att "sno" en bild av dig. VIll du att jag tar bort den får du skika ett sms, då jag e i Mora nu då=P Men de måste ju få ett ansikte på dig?^^ Men som sagt, vill du inte så säg bara till :)
(det funkar inte, men Lina om jag ber dig jättesnällt kanske du kan skika en bild?^^)
Och NI MÅSTE KIKA IN HENNES BLOGG, Länk finns på sidan^^
Helgen i Rättvik
Efter att ha fått hem ett brev på Onsdag där det (överraskande) nog stod att vi skulle fixa alla biljetter med mera till Rättvim på Torsdagen själva, var Linas mamma så snäll och fixade till mig med, Tack!
Torsdagen var rätt stressig, tyckte jag kanppt han göra något. I alla fall så kom Lina och hämtade mig och Louise vid två snåret och hennes mamma körde oss till Bussen, tåget var fullt. Satt med Lina på bussen och snackade, trevligt trevligt=) (Louise hade annat sällskap i andra sidan luren (förvånar det någon?:O) xD) I alla fall så anländer vi till ett iskallt Rättvik, och det är mörkt, självklart. Där står vi tre ensamma 15 åriga tjejer en torsdags kväll *läs eftermiddag* och vette fansen var vi ska ta vägen...Efter många om och men har vi inget annat val än att traska oss mot Stiftsgården, men som dom säger en olycka kommer aldrig ensam, självklart inte har vi något undantag, eller ja....vems väska tror ni gick sönder efter typ halva vägen?
När vi kommer fram nästan "klagar" dom för vi är tidiga=O Får i alla fall ett litet mysigt rum att dela med Louise och Lina, tar mig en snabb duch innan alla andra kommer....
Det blev kvällsfika, kvällsbön(?) och lite lek och annat skoj nere i "gruvan" innan det var dags för läggdags...
Efterssom vi hade sådan tur *host host* att våran kära präst och co skickade dit oss utan ledare innebar att vi egentligen hade kunnat göra så gott som vad vi ville, men vi var duktiga, gick på morgonbönen klockan åtta på morgonen och ja...åt frukost? Blev i alla fall dags för den första delen av Workshopen (detta på fredagen) Gud jag trodde jag skulle dö av tristhet! Blev i alla fall Lunch och dags för Lek med Fredrik, man skulle aldrig kunna tro att den "mannen" ska var 23 år gammal haha..
Vi fick i alla fall lite middag innan det var dags för en film med Al Gore, skitbra *not* Höll ett flertal gånger på att somna men lyckades hålla mig någorlunda vaken... Efter kvällsbön och kvällsfika tittade jag och Mina fina tjejer på Idol, Lars jag älskar dig hihi...Höll ta me FN på att frysa ihjäl, dock var jag ju (självklart) på väg att bli sjuk. Kom lite trevligt folk och joinade oss...Lina och jag drog sedan till "chillOut" rummet, även där svinkallt =O (tyckte jag då) Men vi hade s¨mysigt så med vårat shackspelande Lina eller hur? ^^ Men jag måste erkänna mig som förlorare i alla omgångar ;O Fick lite ont i magen på kvällen men har ju mediciner nu så jag tog med mig Toveh ut på lite promenader i korridoren och försökte tänka på annat..
Lördagen bestod åt alla ära åt ambassadör utbildning för så gott som hela slanten för våran del, gud hade fasen lust att ta livet av mig ett tag!
Men kvällen däremot var underbar, Supé med mina undebaraste vänner, scenkvällen med "Hedin och Bodin" med allt ifrån discodans till Fredriks barnvänliga *host host* skämt, Michells(?) Stå-Upp komik och Pontus "Inte jag men dom andra grabbarna"...en kväll som jag aldrig kommer glömma. Blev sedan mässa i kapellet med nattvard, skippade dock den och tog endast välsingelsen men den dög gott och väl^^ Disco blev det vid tolv snåret och partypingla som jag är *not* ägde jag självklart dangolvet*not*...Får väl skylla på att jag var sjuk då.. men jag passade alladeles utmärkt som nyckel-mobil-vatten-tröj-passare och med underbar Lina som sällskap^^
Söndagen, den värsta dagen av dom alla. Utdelning av diplom på Workshopen, sista Lunchen, Tovehs tårar, stressen till tåget, packningen...allt. Jag saknnnnnnar deeeet!
Denna tid var underbar, och det var NI som gjorde det! NI vet vilka NI är!!! Och NI ska veta att ni alltid kommer ha en stor del i mitt hjärta!<33
Vad som är speciellt med Stiftsgården har jag ingen aning om, vad som får det roligt att gå upp klockan sju, av att gå på bön tre gånger om dagen och sådana saker har jag ingen aning om. Jag är då alltid där med rätt sällskap så där ska ni veta tjejer(och killar) att ni betyder, för första gången på månader kände jag mig lycklig <33
Jag är faktiskt rättvisemärktambassadör, det ni!
Ungefär så lät det väl på torsdagskvällen när det var dags att välja sina Workshops inför kommande helg på Stiftsgården i Rättvik. Jag måste nästan erkänna att jag har nog aldrig varit så frusterad-arg-uttråkad-fnittrig-svarslös-stum-intresserad i hela...eller ja på ett bra tag i alla fall. Men seriöst, "politikern" eller "fina-lilla-förnämna-plugg-fia" Gud vad jag var arg. Haha. På nio timmar har jag Josefine Gabrielsson blivit Rättviseambassadör så nu är det bäst ni köper rättvisemärkta produkter!
Haha men jag måste då säga vore inte för Tovehs fina diskussioner eller Lina och Louise, eller kanske Thomas fina svar på tal så hade det kanske blivit väldigt väldigt tråkigt...men om ni någon gång får för er att gå denna utbildning, var Utsövda, annars...sommnar man!
sisådär 22 timmar
MEn jag ahr hunniot med ganska mycket denna natt, då räknar vi från sisådär 1 snåret då Robban stack från MSN...
Jag har hunnit:
* Tittat på sjukhuset, kvällens missade avsnitt
* Städat rummet
* Städat Toaletten
* Sorterat kläder
* Bloggat
* Skruvat ihop det förbannande bordet från IKEA, till vilken nytta när jag inser att benen är helt vimliga...jag säger då det..*Suck*
* sen har jag till och med hunnit tvätta överdragen till soffan..
Är jag inte fantastisk? =) Allt detta på 8 timmar och då får ni plussa på lite slösurfande, lite skrivning, lite läsning...
Nej nu är det duchen som gäller, kan behövas efter allt dammande här..
Jag vill inte
I tidnignen, eller ja uppslaget berättar denna tjej "-Det blev ett missbruk, ett beroende. Smärtan frigör endorfiner som är lugnande. När jag skar mig försvann alla jobbiga känslor" Och det är edt, hon tar orden ur min mun! (på ett bra sätt alltså) Om någon frågar varför man gör det ger man dom något komplicerat svar som det inte gör dom ett dugg mer medvetna varför men här får hon fram det så väl! Man vill inte göra det, men det tar bort allt det psykiska, man könner ingen oro, ingen ångest inget. Förrän du kanske vaknar upp morgon efter och du inser vad du gjort, vilket bara gång på gång lägger på skuld känsla efter skuldkänsla...Jag ville inte göra det, jag ville bara må bra och få folk att fatta att nu var det allvar, jag mådde eller ja jag mår inte bra!
Och det är meningen...hur?:S
// Kram Josefine
Det var paradiset för mig ^^
Haha möjligen inte fysisk men ändå, jag lovar det kryllade av danskar, danksa killar, sisådär 16-17 år och ni kan ju gissa hur såld jag var. xD Det handlar inte att som är snygga men jag kan då säga att så gott som varenda en, varenda en har glimten i ögat;) Och språket...jag dööööör! xD Ge mig en dansk här och nu!
" får man fråga vilket mobilabonemang ni använder? *tandkrämsleende*"
Sen alla dessa tre-killar...Ja ni vet dom som alltid måste vara på en när man stressar som fan
"öhh tre, självklart"
* Ger mig en själv en smäll på käften* Tre is The SHIT! Det är bland det värsta mobilja abonemang jag någonsin haft=O Jag tror jag får ta och vakna upp ur mina drömmar nu....
// Kram Josefine