Vi får besök från Ecuador
Eller ja snarare sagt farfar men ändå...
Ni vet alla dessa olika faddergalor och allt möjligt som finns, det har jag förut tyckt varit vettigt att det finns men inte brytt mig mer än så. I Måndags fick jag och min familj sätta oss i bilen upp till Rättvik. Där fick vi då träffa min farfar m. fru och deras fadderbarn från Ecuador som kommit på besök. Eller ja han är väl inte barn längre utan 21 åt gammal men det var så kul så attt få träffas. Sedan han var sju år gammla har han bott i en av de många SOS-barnbyar. Han har fått växt upp med trygghet, kläder, mat och utbildning. Med sig hade han en handledare om man säger så. Hon jobbar i barnbyrn som José bodde i. Nu när han är 21 har inte längre rätt av vad jag förstår att bo kvar men får hjälp att stå på egna fötter. Och det var så underbart roligt att få träffa dem. Även om vi inte pratade mycket så hadfe vi så roligt endast av ett program på Google, då vi inte kuned så bra spanska och de inte så bra engelska så hade min farfar då fixat fram ett programm som gjorde att de skrev på spanska så översattes det till Svenska och tvärtom. Med som hade de presenter med sig från Ecuador som jag senare kommer lägga in en bild på vad jag fick. Vi fick se kort mm och i efterhand blir man bara rörd av tanken av allt han gått igneom och med tanken att han stod där i stugan med ett självförtroende större än mount everest, ett leende på läpparna och såg riktigt glad ut.
Det får en själv att tänka. Jag som tjänar pengar, skulle det för mig som tjänar relativt mycket, vore det då så hemskt att skänka 100-200 kronor varje månad? Skulle det vara så hemskt om jag gjorde det, kanske inte skulle kunna köpa multum med saker varje månad men vad är det emot att få hjälpa ett barn till en ljusare framtid? Det här är något jag verkligen måste få tänka igenom och förhoppningarna är att jag om inom snar framtid ska ha ett eget fadderbarn...
https://www.sos-barnbyar.se/Stod-oss/bli_fadder/Pages/default.aspx Gör även ni ett barnsframtid ljusare <3
Ni vet alla dessa olika faddergalor och allt möjligt som finns, det har jag förut tyckt varit vettigt att det finns men inte brytt mig mer än så. I Måndags fick jag och min familj sätta oss i bilen upp till Rättvik. Där fick vi då träffa min farfar m. fru och deras fadderbarn från Ecuador som kommit på besök. Eller ja han är väl inte barn längre utan 21 åt gammal men det var så kul så attt få träffas. Sedan han var sju år gammla har han bott i en av de många SOS-barnbyar. Han har fått växt upp med trygghet, kläder, mat och utbildning. Med sig hade han en handledare om man säger så. Hon jobbar i barnbyrn som José bodde i. Nu när han är 21 har inte längre rätt av vad jag förstår att bo kvar men får hjälp att stå på egna fötter. Och det var så underbart roligt att få träffa dem. Även om vi inte pratade mycket så hadfe vi så roligt endast av ett program på Google, då vi inte kuned så bra spanska och de inte så bra engelska så hade min farfar då fixat fram ett programm som gjorde att de skrev på spanska så översattes det till Svenska och tvärtom. Med som hade de presenter med sig från Ecuador som jag senare kommer lägga in en bild på vad jag fick. Vi fick se kort mm och i efterhand blir man bara rörd av tanken av allt han gått igneom och med tanken att han stod där i stugan med ett självförtroende större än mount everest, ett leende på läpparna och såg riktigt glad ut.
Det får en själv att tänka. Jag som tjänar pengar, skulle det för mig som tjänar relativt mycket, vore det då så hemskt att skänka 100-200 kronor varje månad? Skulle det vara så hemskt om jag gjorde det, kanske inte skulle kunna köpa multum med saker varje månad men vad är det emot att få hjälpa ett barn till en ljusare framtid? Det här är något jag verkligen måste få tänka igenom och förhoppningarna är att jag om inom snar framtid ska ha ett eget fadderbarn...
https://www.sos-barnbyar.se/Stod-oss/bli_fadder/Pages/default.aspx Gör även ni ett barnsframtid ljusare <3
Kommentarer
Trackback
