sisådär 22 timmar

Nja i sisådär 22 timmar har jag hålligt igång nu...Börjar känna mig lite *gäspar* trött nu....

MEn jag ahr hunniot med ganska mycket denna natt, då räknar vi från sisådär 1 snåret då Robban stack från MSN...
Jag har hunnit:

* Tittat på sjukhuset, kvällens missade avsnitt
* Städat rummet
* Städat Toaletten
* Sorterat kläder
* Bloggat
* Skruvat ihop det förbannande bordet från IKEA, till vilken nytta när jag inser att benen är helt vimliga...jag säger då det..*Suck*
* sen har jag till och med hunnit tvätta överdragen till soffan..

Är jag inte fantastisk? =) Allt detta på 8 timmar och då får ni plussa på lite slösurfande, lite skrivning, lite läsning...
Nej nu är det duchen som gäller, kan behövas efter allt dammande här..

Jag vill inte



Jag köpte tidningen VeckoReyn Kropp. En tidning jag fastnade direkt för så omslaget inte pryddes av fraser såsom "tappa 3 kilo på två veckor" osv. utan meningar såsom "Smickra DIN figur" Visst det största som stod var " Så får du DIN drömkropp" men detta visade sig sedan inte handla om att gå ner i vikt, utan att må bra helt enkelt.  Men när jag har bläddrat igenom några sidor kommer jag till detta, något som berör mig väldig väldigt djupt....



Det stämmer alltför väl. Jag döljde det. Jag försökte verkligen, men på ett eller annat sätt så fick vänner bekanta syn på det, vad man än gjorde för att dölja.
I tidnignen, eller ja uppslaget berättar denna tjej "-Det blev ett missbruk, ett beroende. Smärtan frigör endorfiner som är lugnande. När jag skar mig försvann alla jobbiga känslor" Och det är edt, hon tar orden ur min mun! (på ett bra sätt alltså) Om någon frågar varför man gör det ger man dom något komplicerat svar som det inte gör dom ett dugg mer medvetna varför men här får hon fram det så väl! Man vill inte göra det, men det tar bort allt det psykiska, man könner ingen oro, ingen ångest inget. Förrän du kanske vaknar upp morgon efter och du inser vad du gjort, vilket bara gång på gång lägger på skuld känsla efter skuldkänsla...Jag ville inte göra det, jag ville bara må bra och få folk att fatta att nu var det allvar, jag mådde eller ja jag mår inte bra!





Jag e jättepigg *hosthost*



(Nej jag är inte drogad!)

Är mitt liv på väg åt rätt håll? Kommer jag kanse få gå ner de där sista kilona, hitta kärleken, orka med skolan och var en stark person som klarar av förhållandena här hemma?

Det är för mig en viktig fråga. Skulle någon nu fråga mig, skulle du klara av det här? Jag skulle ge ett svar, de där kilora är inga problem att tappa, men resten...det är mils avstånd innan jag  når dit.
Jag går till en hjärnskynklare. Skäms jag? Nej! Jag vill må bra, kanske är det det enda sättet för mig att få göra det.
Men bara för jag går hos en behöver det inte betyda att jag tycker om henne, eller jo det gör jag på ett vis men inte på ett annat.
Jag vill vara en "normal" 15åring. En 15 åring med hopp om framtiden. Idag vill jag inte ens tänka på framtiden. Jag som såg fram emot gymnasiet är plötsligt osäker och vet inte ens om jag vill fortsätta att plugga. Om jag skulle fortsätta må såhär skulle jag aldrig klara det, aldrig! Och det är det värsta. Mitt liv var uppställt i donimo brickor. Plötsligt skakar bordet eller ja vad de nu stod på till och den första brickan faller, och sedan den andra, den tredje osv.
Jag hittade en kille, det funkade inte, där föll ännu en bricka. Då kommer frågan kommer jag någonsin bli älskad på det sättet? Ni vet när en kille stolt visar upp sin tjej, en kille som finns där närvarken vänner eller familj räcker åt. En klippa som man helt enkelt kan luta sig emot,  finns den?

Och det är meningen...hur?:S

Om sisådär en och en halv veka ska jag iväg på något vid namn Miljötinget. Idag fick jag informationen hemskikad...men man blir fundersam, jag åker kvart över sju här hemmifrån, ska upp till Mora. Vid sisådär fem över halv åtta kommer jag vara vid bussarna i Falun, därifrån ska jag ta en buss upp till Mora, men de är ju roliga när de lägger det så att vi missar bussen med sisådär fem minuter, jag menar, jag och Louise kan ju inte precis be busschaffören köra fortare...det skulle se ut..."kom igen nu, nu trampar vi igasen....så ja!"


// Kram Josefine

Vi hann ju med en vända till...

Vi hann ju med en liten till vända in på Ge-Kås =) Eller ja liten och liten...slutade att man kom ut efter ett par timmar och en femhundring fattigare;)

Så nu är det väl dags att visa upp vad jag köpte


Tomtetröja (Anton)  20 kronor
Tomtebyxa (Anton)    20 kronor
TomteLuva (Anton) 10 kronor

Boddy  (Jennys bebis) 30 kronor
Byxa (Jennys bebis) 30 kronorFilt (Jennys Bebis) 30 kronor


                                                                                                                                                  


Velourbyxor Gråa 79 kronor
Jeans, basic model, mörkt gråsvarta 120 kronor
Pyjamasbyxor men som även kan användas som "starndbyxor" i sommar 50 kronor



SvartLinne 30 kronor
vitt Linne 30 kronor
Rosa Linne 30 kronor
Vitt-siden-festtopp-eller-något-sådant  30 kronor (det komiska var att syrran köpte likandan fast i guld i våras och då kostade dom 89 ^^)
BH 50 kronor
Trosor 30 respektive 20 kronor styck



Röd T-shirt 30 kronor
Vit t-Shirt 30 kronor
Blus/Väst tröja 90 kronor
Grå Kofta 50 kronor



Neccesär(`stavning?) 60 kronor
Hårfärg 60 kronor
Shampoo 7 kronor
Balsam 7 kronor




Scrapbooking detaljer 7 kronor styck
Skärare till papper 70 kronor


Detta var dock inte allt men de andra sakerna ligger nerpackade lite här var, hittade dels ne stegräknare, Kaspar i nudådalen förstås och mycket mycket mer^^

Lisa och björnpälsen




Scen ur Kaspar.
Lisa och Kaspar är utanför Atomragnars butik och Lisa kommer med en kopp vatten som vanligt då Kaspar jämt sätter tungan på det kalla handtaget..I alla fall så kommer Åmans fru som inte tycker om barn till affären med sin lillahund, och vad hon har på sig är sin fina päls...Konversationen går ungefär såhär..

*Lisa spiller vatten på Agneta*
Agneta (Åmans fru): Akta pälsen!
Lisa: Den tål väl vatten eller har du någonsin sett en björn med paraply?

Fattar ni nu att ni måste se den? =)

(Snart framme vid Ge-Kås=)=))

//Kram Josefine

Kaspar, Kaspar världens BÄSTA Kaspar

I´m in Love



Kan man göra något annat än älska den lilla figur, Kaspar. Ja nu menar jag inte spöket Kaspar utan Kaspar i Nudådalen år 2001 Julkalender. Atomragnar, Lisa, Greger, Kaspar, Morfa, Ågren.... Gud varför finns det bara 24 avsnitt? För var år nu på senaste tiden har Julkalendern bara blivit sämre och sämre. Det finns bara ett par stycken som jag kan ha tyck varit värda att se, och det måste vara Kaspar då, Greveholm och Ronny & Julia. Annars är det inte någon som jag "riktigt" kommer ihåg och har fastnat för.  Sen var väl Diselråttor & sjömansmöss relativt bra också... Vilka eller vilken är eller var eran Favorit Julkalendet?

// Kram Josefine


Gustav In My Heart<33


Är det bara jag eller kan ni inte hålla med om att denna serie är superduperunderbar!? Jag är käääääääääääääääääääääääääääääääär!
Gustav och hans snabba repliker, karaktären kan ju få vem som helst att skratta även för små meningslösa saker ^^ Vad tycker ni om serien, tittar ni också på den?
För var det som en drog av att se på Greys Anatomy och Andra Avenyn, speciellt AA som gick 3 gånger i veckan men nu kan jag bara inte missa ett avsnitt av denna serie, snälla folk, hjälp mig på avväjning! Imorgon blir det ju en liten runda på Ge-Kås igen (^^) vilket osm står högst upp på "inköp" nu är box nummer ett av Svensson Svensson!

// Kram Josefine

Det var paradiset för mig ^^

Haha som jag sa till Louise var Ge-Kås turen ett himmelrike för mig igår^^

Haha möjligen inte fysisk men ändå, jag lovar det kryllade av danskar, danksa killar, sisådär 16-17 år och ni kan ju gissa hur såld jag var. xD  Det handlar inte att som är snygga men jag kan då säga att så gott som varenda en, varenda en har glimten i ögat;) Och språket...jag dööööör! xD Ge mig en dansk här och nu!

" får man fråga vilket mobilabonemang ni använder? *tandkrämsleende*"
Sen alla dessa tre-killar...Ja ni vet dom som alltid måste vara på en när man stressar som fan
"öhh tre, självklart"

* Ger mig en själv en smäll på käften* Tre is The SHIT! Det är bland det värsta mobilja abonemang jag någonsin haft=O Jag tror jag får ta och vakna upp ur mina drömmar nu....


  (bilder google.se)


















// Kram Josefine

Riktigt(!) höstväder

Här nere vet man ju att vädret växlar hela tiden, så förhoppningarna var inte speciellt stora, varken när jag åkte ner eller när jag kom "ner" och det regnade såsom det gjort hela vägen. Men jag må då säga, vädret är denna lördag underbar=)

Just nu sitter jag på balkongen med min ramlösa och tittar ut över (okej en järnvägsstängsel men det ska snart bort) en sol som är påväg ner, vackra höstfärger och en liten treåring som låter ungeför (nyyyyyyyyyyhhhhheeee, han leker med bilar den gullungen *ler*)  Här kan man kalla det riktigt höstväder, löven är fortfarande kvar på grenarna, vackra färger så som brandgult och röda nyanser pryder dessa små kvistar, äpplen som hänger i träden occh den underbara doften av hav och vågornas brusande i mina öron...Det är underbart, det här är vad livet är. Det här är för mig livskvalité...riktig livskvalité. Jag hoppas och jag tror att stuygan även kommer avra vår om 10-15 år så jag får ge mina barn och min familj samma uppleverleser här nere såsom jag har haft...Halmstad in my heart<3

//Kram Josefine


kallt Kallt KAALLTTT!!!!!!

Okej det var ju inte precis 30 grader varm "bastu" som det brukar vara när man annars är här, nej nu var det snarare 30 grader iskallt! =S Det är så in i h****** kallt =O Gud det var inte bara en gång jag trodde jag skulle frysa näsan av mig inatt, undra inte på att man sov länge, blir inte riktigt någon sovkvalité precis....Och så fick man ju veta en och en annan sak imorse, ja vad säger man xD

Nej nu ska jag väl ändå ta och fixa på mig lite varmare kläder, och nej Robban jag sov inte i shorts och linne^^

// Kram Josefine


6 timmars shoppande och 55 mil senare

Nu är vi äntligen framme. Eller ja efter 55 mil och 6 timmars shoppande på (tjejernas)paradis Ge-Kås är vi frammeJ Handlade för närmare 2000 kronor =O  hittade lite smått och gott, dock mest till Anton min lilla prins J Eller ja det blev automatiskt så när man tog hand om en "prins" som skrek direkt han inte fick som han ville...okej han är bortskämd men jag kan lova att de flesta mammor och pappor körde med exakt samma mutning, Thanks Gud for Mutning xD


Mina bästa köp måste jag ändå säga är Julkalenderna Kaspar i Nudådalen och bebiskläderna till Jenny´s kommandeJ


Visst kan det vara kul att passa sin lillbrosa, ibland. Det som dock inte ä LIKA kul är att bli tagen för att vara HANS MAMMA? :S


(Konversation på det Blåa Fiket, jag och Anton spejade efter platser)


"Du min lilla vän ser trött ut, vi ska gå nu så då kan du sätta dig här *tanten ler*"

" Ja och jag ska också gå så då kan mamma sitta bredvid dig *tantens sällskap ler*"

" Men jag är inte hans..." Sällskapet är borta...FAN också xD



// Kram Josefine


Har ni tänkt på?

Har ni tänkt på... hur vi förr hälsade genom att ta i hand. Alltid! Hur har vi inte under de senaste åren blivit otroligt mer kroppskontaktliga om jag säger så^^ Satt nyss och tittade på Lyxfällan som tidsfördriv och de kramar varann hela tiden! Okej det kan vara trevligt men det är lite roligt att se hur det har utvecklats så fort, så fort!

// Kram Josefine


Med myskläder och "fet" plånbok

Åhh en timme kvar, äntligen eller ja efter dagen kanska jag önskade att det vore en fredag då jag gick i skolan fram till fyra och sedan kom hem. Nej det hoppas vi inte  nu...

Om en timme ja då sitter "halva" familjen  Gabrielsson/Persson på väg ner mot Halmstad med ett stopp (självklart) på Ge-Kås, där jag denna gång tagit på mig "ansvaret" för min kära Lillebror...Okej hur ska detta sluta? En treåring på Ge-Kås...nu börjar den här skräckfilms-ljudet durra i öronen xD Nejdå, tacka gud för mutning...

Så nu sitter jag här med miniväskan packad, myskläder pådragna och redo för att åka, visserligen bisar klockan på tre men vadå, att åka bort ger alltid en stämmning som man inte kan missa.

Hela helgen blir jag borta. Åker nu på Fredag morgon åker hem Söndagmorgon, så på en helg blir det 16 timmars bilresa, inte lika kul men det klara vi nog galant...Men så lätt blir ni inte av  med mig, datorn ska me och så ska bloggen!

// Kram Josefine

Vill också ha en bra blogg...

I started to think if I might should blogg(a) on english....
-
Nej mina kära (o)vänner ni behöver inte *host host* oroa er, det kommer inte hända...Att jag ens skulle kunna skulle vara lika troligt som att min farmor skulle sätta sig på ett flygplan och det gott folk kommer inte hända...Okej om jag gör en deal för mig själv då, om jag nu skulle någon gång lyckas få farmor med på ett plan kommer jag lära mig engelska och då menar jag riktigt plugga PLUGGA PLUGGA engelska...

Jag vill verkligen blogga bra, jag vill ha en sån där blogg som folk tycker är rolig att lära...hur gör ni gott folk?:O
Jag är ingen model, jag är ingen ung mamma, jag är ingen företagare/model..typ/ ordförande elr? i MUF/ sveriges blondinbella./storstadsflicka/ gudarna vet vad... Jag är en studerande/drömmande/tråkig/ful/ meningslös...bloggare...

Så hur vill ni att jag ska blogga?;)
Mer bilder? Mer personligt? Mer...ja mer eller bättre vad?:P

//Kram Jossan

Hon är då för härlig





Något som kan vilken deppig person att dra lite på smilbanden. Denna flicka, eller ja som hon kallas, Betty. Kanske ni nu fattar att jag syftar på Tv-serien Ugly Betty...Efter förra säsongen tröttnade jag totalt, men nu har jag kommit in i ett beroende. Men ni måste hålla med, hennes snabba repliker, hennes kaotiska liv och hennes familj...Finns det en skönare person än hennes syster? Tittar ni på serien, vilken är eran favorit?  



                                                   

En sak till bara...

Inatt inså jag charmningen med att ha ett rum i källaren. I mitt rum har jag två små källarfönste, vilket inte brukar ge något speciell ljus men inatt hände det. Jag satt här ensam, grät, orkade inte med allt detta, jag pratade med en person som vid denna tidpunkt betydde allt...och när jag tittar ut så ser jag månen. Den står precis så var ungefär mitt i fönstret och den synen...Wow det går itne att beskriva...det var så otroligt vackert...så vackert!

Aja nu är det skolan som gäller, bäst jag drar innan jag kommer på någon mer "Just ja" upplevelse^^

Bara för jag inte kan hålla det jag lovar.

Jag är ingen lögnare, men jag kunde inte ens hålla mitt lilla löfte om att blogga minst en gång om dagen...Jag är duktig jag...

Men en ny vecka, en ny skolvecka med nya utmanigar väntar mig och det är dags jag tar tag i livet. Jag har redan börjat förvånats över mig själv och mina kapacitete. Som att jag i fredags både ringde avd.28 och växeln för min praoplats, visserligen var det Louise som ordnade den (tack så mycket!) men jag vågade ringa själv och presentera mig, och idag måste jag göra om det, då "tanten" jag skulle prata med inte var där. Men det blir lätt hoppas vi...

Sedan ska jag till en hjärnskrynklare, ojoj var ska detta sluta?
Jag tror det är vad jag behöver. Prata ut, prata om allt som hänt utan att behöva oroa mig om det går vidare, prata ut utan att känna skulld. Jenny lovade att hon skulle skjutsa mig dit...det återstår att se om jag kommer levande drifrån^^

Nej nu är det väl dags att ta sig i kragen och palla sig vidare i det fantastiska vädret*not* till den lugna*not* skolan och födröja dagen där...Känner mig stel i nacken...vad kan detta bero på? Ka det bero på mitt samtal fram till klockan 3 i natt och jag därmed inte somnade vid fem så jag har sovit så gott som en timme eller beror det på...ja det XD

Jag ska börja blogga normalt, eller ja allt är normalt vad man nu gör det till, men så som det avr förr...Måste bara få ordning på mitt liv först....

Förkylt och 15 kilo läxor (bokstavligt talat)

Jag e förkyld...Har lust och göra en lång ramsa om hur jag tycker om det. (Ni vill inte höra, det är inte precis fina ord med i den)

Okej nog med självömkan...det finns ju dom som har det värre.

jag sitter hemma, själv. Familjen är i Västerås på IKEA, skulle ha följt med jag med men orkade inte. Dels har jag som rubriken berättar 15 kilo med läxor, reklam att vika och världens halsont. Det skulle bara innebära att jag är otålig och stressad när jag går där och det vill jag inte vara. Så nu sitter jag här med en kopp hallonte, Strepsils nya (honung och citron) och lite c, vitaminer så får vi hoppas jag blir frisk och orkar med allt detta. Tänkte faktiskt göra en liten kom-ihåg-liste till mig själv här...

*SO-uppsats G
*SO-uppsats VG/MVG
*Engelska återberättelse
*Slöjdrapport
*Bok recension
*Kratta
*Plocka ur och i diskmaskinen
*Tvätta en vittvätt
*Plocka äpplen
*Vika reklam...

Så den stora frågan är varför sitter jag med datorn?

(gjorde ett gammalt högskoleprov igår, ja det är många år kvar innan det är dags för mig men ville bara testa lite...För att man ska kunna söka in på läkarlinjen bör man ha 2.0 gissa vad jag fick? =) 0.0*host host* Jag hade skitbra*not* resultat 17 av 122 rätt =) Okej det var bara på första delprovet jag engagerade mig...men läkarutbildningen here i come=))

Nej skärpning

JAg måste skärpa mig. Vem vet blogga kanske hjälper?

Har det hänt något speciellt i veckan? Nej...Eller jo eller nja...

Denna fredagskväll är underbar...jag har natur godis och en skål med pistagenötter. Ett glas med LOKA...kan det bli mer perfekt? Men det är ju bara det att dom där 15 kg skolböcker ska joina..Sisådär..två SO-uppsatser, spanska, engelska mm...Ha en underbar fredag gott folk!

-------




(är det ett äkta leende?)



"
Jag har städat övervåningen =
"Det är inte tillräckligt, du måste göra mer. Sluta klaga...."
Jag har försökt bli en "bättre" dotter= "Det är försent, det där skulle du gjort för ett år sedan..."

Nej jag mår inte bra. Min blogg är inte längre "o"privat...Nu kommer ni få ta del av mitt liv, helvetet det verkligen är nu. Jag orkar inte längre klistra på det falska leendet och låtsas som allt är okej. I vanliga fall skulle jag vägra ta hjälp, men jag måste...

Det fanns en tid för ett par år sedan då allt gick åt helvete. Jag vet inte vad som "utlöste" det men det kom över en kväll. JAg satt i badrummet, och började gråta. Jag visste inte varför. Jag tittade mig i spegeln och fattade inte varför jag stog där, jag var så ful, jag var så fel. Vem kunde älska mig? Jag gick ner imig själv över en natt...JAg var en egoist, jag skar mig, jag sov på dagarna och var vaken på nätterna. Jag orsakade alltid oroligheter i familjen, de sov i min säng för att se att jag inte gjorde det om och om igen. Att skära sig är inget man vill, det är ett rop på hjälp. Man ångrar sig direkt man ser blodet rinna fram, men man gör det om och om igen....Jag missade mycket på vårterminen i 7:an...likaså i 8:an på höstterminen mådde jag dåligt... När vårterminen kom bestämde jag mig att det fick fan vara nog nu, jag började på ruta ett...Jag blev sjuk. En självklarhet, varför skulle jag få lyckas? Sedan kom bråket och orden som sårade och sårar än idag. Kanske skulle jag få fixa sista året?

Vad har det gått, sex veckor? Sex veckor och jag är på väg ner! Det är för mycket, har så mycket somjag vill skrika ur
mig till ett helt dussin personer...ni som säger att ni vet hur det känns, det är inte alla ni som gär det...ni är jättegulliga men det är inte vad jag behöver höra. Det finns ni som verkligen vet hur det känns och jag vet vem du/ni är, och jag finns här<3

Som tonåring ska man få vara glad och lycklig, visst man kan ha en period när man är nere med i tre år? Nu får det räcka. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte med mer ord då jag får höra hur jag ställer till det, hur mycket ni "älskar" mig...Jag vill inget mera...Dina hån? Du sårar...Jag är äldtst, jag ska klara mest. Men när jag var tretton skulle jag klara så mycket mer än vad du behöver nu, för när jag var tretton var jag fortfarande äldst...Jag orkar inte längre hålla käften, vända andra kinden till och låtsas att allt är okej tills jag sitter där själv. Inte en dag nu på en vecka har jag sluppit undan tårarna...jag är på väg ner i skiten...och jag orkar inte det här mera....tänk på vad du säger om h*n, h*n är min förälder den åå, jag älskar h*n lika mycket som jag älskar dig, oavsett din åsikt. Jag vill inte vara äldst, jag vill inte ha ansvaret, men det är ingenting jag kommer ifrån...Och klaga inte över personen hos mig på natten, morgonen och stå vid dess sida på eftermiddagen och försvara om jag säger något...Varför ljuga? Du öjuger för mig, för h*n...Jag kan inte acceptera hjälp för det finns dom som har det värre. Jag kanske gör mer än en vanlig femtonåring under "normala" förhållanden" men jag är ändå inte bland de värst drabbande...Men jag orkar inte med skiten längre...Jag är inte okej, oavsett vad leendet säger, har ni tänkt på att det någon gång är falskt? Jag är inte alltid positiv..jag är inte alltid glad..Jag är påväg ner, men jag är ju positiv så varför skulle jag inte klara det?


Nej jag mår inte bra!

Jag kommer inte be om förlåtelse? Hade det inte varit för orden hade jag bönat och bett om den för att allt skulle bli normalt igen, inte för jag kanske skulle mena det men jag skulle palla vardagen men dom orden, dom har eggat sig fast...Josefine, vi har aldrig varit vänner och vi kommer aldrig att bli" Vi delade hemligheter, vi sov överhos varann och låg och flummade på dagens språk till fem på mornrna, vad var vi då?

Jag mår inte bra...Det är inte mitt fel denna gång...eller?

RSS 2.0